måndag 13 september 2010

Om hemmafru-mannen...

Läste den här kommentaren apropå min debattartikel på svt och kände mig tvungen att svara. (Det gäller alltså den här debattartikeln.)

"Är det någon som pratar om att det är "behagsjukt" när män bestämmer sig för att bygga till. Trots att det inte är nödvändigt. Bygger bastu, gäststuga, sommarhus, terrass och sen skryter med det. Där vill de väl inte heller sitta själva?"

Det är alltid en intressant tanke att vända på det könsmässigt. Och det ska man ju göra. Om en man gör alla de här sakerna jag skriver om, blir det fälla då också? Mansfälla? Jätteintressant fråga.

I en ideal värld så skulle det förstås vara så. I en ideal värld skulle det också uppfattas lika förkastligt när kvinnor går och tittar på manliga strippor, som när män går och tittar på kvinnliga strippor. Men så är det ju inte. Den senare varianten anses osmaklig, sexistisk. Den förra varianten upplevs som snyggare, nästan med lite kvinnor-kan-stämpel, och på sin höjd bara lite gumsjukt.
Som jag ser det så handlar det om man gör saker i ENLIGHET med sitt köns historia, eller i KONTRAST till sitt köns historia.
Så det blir inte samma sak när en man bakar, inreder eller städar, som när en kvinna gör det. Om 300 år kanske det blir det. Men inte nu.

Exemplet med mäns snickrande av bastu och terass är dessutom väldigt talande. Forskare brukar förklara skillnaderna mellan mäns och kvinnors arbetstid hemma (kvinnor jobbar mer) med att mäns projekt ofta är mer väldefinierade, de har en början och ett slut. Kvinnors projekt (exempel fixa fint hemma, plocka-plocka) flyter mer ut i tid och har en tendens att aldrig ta slut.
Om man dessutom tänker sig att kvinnor redan gör dubbelt så mycket hushållsarbete som män, så blir det givetvis mer allvarligt om det här hon börjar baka och feja än om han gör det. Hennes att-göra-lista var liksom längre redan från början...

/Marina

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar