Författarfoton

Stackars Niklas som fick stå ut med världens tjurigaste modell som hade en jag-hatar-mitt-hår-dag...
Här är i alla fall några av bilderna från gårdagens photo shoot.
Under tiden stod en man en lång tid och studerade mig, och ställde sig sedan och kissade mot ett träd i den fina lilla allén på Mjölnaregatan. Det är bara glamour i mitt liv... ;-)

Om en vecka precis ska jag åka upp till Stockholm och prata i en kvart ungefär om min bok, inför "säljgruppen". Är redan väldigt nervös, men försöker att peppa mig med värre scenarion. "Jamen tänk så hemskt om jag hade varit tvungen att dra det på ENGELSKA..."

Är detta ditt fönster just nu?

Som den hobbyforskare inom fakulteten "varför människor gör som de gör" som jag är, så är det något inom mig som vibrerar extra mycket när jag märker att många människor börjar prata om samma sak samtidigt. Då vill jag analysera och dra slutsatser och ha mig.

Just nu är det mycket prat (eller mer som små plötsliga utbrott faktiskt) på temat "vårstädning" eller rättare sagt, behovet av vårstädning. Solen lyser in genom ett par skitiga fönster. Själva ljusstrålen ger bland annat upphov till intressanta ljusreflektioner som på ren svenska heter HERREGUD VAD VI HAR SMUTSIGA FÖNSTER. Solstrålen fungerar dessutom som en slags spotlight in genom rummet. Och det är ingen smickrande punktbelysning det rör sig om. Man kan nu se med blotta ögon hur dammpartiklar virvlar runt och UPPENBART GÖR DET HELA TIDEN, FAST VI HAR BARA INTE SETT DET INNAN.
Det krävs inte mer än så för att väcka en i-landsmänniskas paranoia...

Det är dessutom under tider som dessa (de kallas visst för "vårtecken") som min inre hemmafru vaknar med ett slags morgonsurt rytande. Hon vill städa. Hon vill ha produkter som är bra grejer. Hon vill att det ska lukta gott av citron och kanske lavendel om hon känner sig lite modern.

Jag har inte tänkt på frågan innan, men visst är det så att varje årstid har sitt speciella hemmafru-signum?
Sommaren - sylta och safta-tiden, med betoning på det söta och kakiga
Hösten - inreda och boa in absurdum
Vintern - julpynta, laga mat, med betoning på det feta och animaliska a la griljerad skinka.
Och så Våren, den kanske mest pedantiska av dem alla...

P.S bilden har jag lånat av den här städfirman som putsar fönster. Det är ingen vi anlitar. Min sambo har en intressant fetisch för det här med fönsterputsning...

Att bli gift

Det fanns en tid, då det viktigaste i en kvinnas liv var att hon blev gift.
Vi är förbi det där nu, det är inget stigma att vara singel. Men i ärlighetens namn verkar det faktiskt ha blivit lite mer loserbetonat igen... Det uppvärderande av kvinnligt singelskap som böckerna och filmerna om Bridget Jones en gång banade vägen för, och som sedan tv-serien Sex and the city riktigt oljade banan kring, verkar ha tappat sin gamla slagkraft.
Kanske är det därför som Lori Gottlieb har skrivit boken: Marry Him: The Case for Settling for Mr. Good Enough.
Lite provocerande är det hur som helst.

Jag har beställt den, och återkommer längre fram med en recension!

Tillbaka till trätofflorna tid

En av de saker som den holländska trenanalytiken Li Edelkoort förutspår är en ökad romantisering när det gäller det här med bondeliv. Odla närodlat, knyppla och knyta, och annat smått och gott som går i linje med hemmafrutrendens förkärlek för det hemmafixade.
Jag tror inte att det är en slump att de här vrålsnygga trätofflorna (made in sweden) erövrar världen just nu.
Om jag bara får köpa ett par (och det får jag ju knappt för de är så förbövlat dyra) av Swedish Hasbeens, så blir det de här!